lördag 28 oktober 2017

Prioritera skolgång och inte skollokaler!

Åter igen diskuteras landsbygdsskolornas framtid i vår kommun. Innan jag redovisar min ståndpunkt i den här frågan, några av er vet säkert var jag står, vill jag säga att Sverige är det mest liberala landet i världen vad det gäller skoletablering. Det står vem som helst fritt att starta en skola var som helst i vårt land. För de som är bemedlade och besjälade av utbildning i vårt land så finns det således i det närmaste unika möjligheter att realisera sina idéer och drömmar, vare sig det är i stan eller på landsbygden.

Därför blir jag lätt bekymrad över den klagosång som hörs utifrån Fogdö/Vansö.

Jens Persson och hans farbror Jan Persson (grundaren av Kilenkrysset) kliver fram i lokaltidningen och kritiserar sittande politisk majoritet och förklarar att de känner sig lurade av dem. Jan hotar med att han inte tänker att bygga de villor han hade tänkt sätta upp ute i Fogdö om kommunen lägger ner skolan.

Jag uppmuntrar Jens Persson och hans farbror att etablera den bästa landsbygdsskolan i Strängnäs, ja, varför stanna där, deras företag är expansivt och varför inte säkra sin kompetensförsörjning genom att etablera en skolverksamhet likt den Scania har gjort. Det finns inget som hindrar Perssons. Och jag skulle applådera ett sådant initiativ.

Lännaskolan är också nedläggningshotad. Den skolan har 17 elever fördelade på årskurserna F-3, det är fyra klasser. Är det någon som tycker att det är tillräckligt många elever för att få en kreativ, pedagogisk och stimulerande skolmiljö? Lärarförbunden kan knappast tycka att detta är bra och de måste ju ha kunskaper om hur en lärande skolmiljö borde se ut? Huruvida det finns en friskoleentreprenör i Länna vet jag ej.

Jag hoppas att politikerna törs att ta de tuffa beslut som behövs i skolfrågan.  Landsbygdsskolorna borde läggas ner då det vare sig finns pedagogiska eller ekonomiska förutsättningar för att driva de vidare i kommunal regi. Friskolorna i kommunen tar emot 40 procent av våra elever. Under den tiden friskolorna har expanderat har kommunen inte anpassat kostymen. Nu är det dags.

När det gäller Stallarholmsskolan hoppas jag att politikerna besinnar sig och låter högstadiet på den skolan vara kvar. Stallarholmen är en mycket större och expansiv kommundel när det gäller nyinflyttning och företagsetableringar än både Fogdö och Länna och borde rimligen behålla sin F-9-skola.

Avslutningsvis finns det ingen som helst försvarbar grund av nybyggnationer av skollokaler i kommunen apropå diskussionen om att eventuellt bygga ny skola i Läggesta eller Mariefred! Dessutom är det på tiden att vi lämnar lokalfrågan därhän och börjar koncentrera resurser och uppmärksamhet på det som är absolut viktigast; nämligen en bra skola för kommunens alla barn!

söndag 27 augusti 2017

Moderater har aldrig varit särskilt snälla mot varandra

En tid innan valet 2002 så dök plötsligt Ulf Kristersson upp i Strängnäs och skulle ta över rodret i partiet. Jag gissar att det var på uppdrag från hans goda gamla barndomsvän Henrik Landerholm. Partiet hade mobbat ut vårt kvinnliga kommunalråd Kia Hjelte något tidigare.

En dag kom Ulf in på mitt kontor på kommunhuset med armarna i kors och tittade argt på mig. Jag hade då en deltidstjänst som biträdande gruppledare för Moderaterna i Strängnäs kommun. Ulf hade hört att jag hade haft synpunkter på honom och hans arroganta ledarstil. Jag erkände att jag hade åsikter om hur han hade klivit in likt en elefant i ett glashus och förväntat sig att röda mattan skulle kablas ut och att vi alla skulle dansa efter hans pipa. Jag är dock sämst på underkastelse!

Inte många dagar senare fick jag ett argt mejl från min partikamrat och vän Henrik Landerholm, jag tror jag har mejlet kvar, där han ifrågasätter hans och min vänskap på grund av att han har hört att jag har haft kritiska synpunkter på Ulfs ledarskap eller brist på detsamma. Åter en gång erkände jag att jag faktiskt hade åsikter om hur Ulf betedde sig.

I samma veva träffade jag Fredrik Reinfeldt i Flen på en seminarium om vår kriminalvårdspolitik. Fredrik var då ordförande i riksdagens justitieutskott. Han frågade mig om det var jag som var tvåa på moderaternas kommunfullmäktigelista i Strängnäs? Den listan där Ulf Kristersson var etta. När jag svarade ja på Fredriks fråga fick jag veta att jag inte skulle få det lätt. Det skulle tydligen vara svårt att vara en stark kvinna med ambitioner i närheten av Ulf. Även det kan jag bekräfta!

När Anna Kinberg Batra blev Moderaternas första kvinnliga partiledare i januari 2015 blev jag mycket förvånad över att hon bland andra behöll Ulf Kristersson i partiets innersta krets. Ulfs maktfullkomlighet och benägenhet till fult maktspel borde inte varit en hemlighet för henne. Man skall inte ha wannabes runt sig när man skall leda ett parti. Man behöver lojala lagspelare som vill vara ett stöd och ett bollplank i vått och torrt.

- Moderater har aldrig varit särskilt snälla mot varandra och kan vara mycket skoningslösa, sa Anna Kinberg Batra häromdagen precis dagarna innan hon valde att avgå som partiledare. Ulf Kristersson kan mycket väl vara kuppmakarnas tilltänkta partiledare. Kuppmakarna inom partiet, som har sett till att Anna Kinberg Batra blev tvungen att lämna partiledarposten, har förmodligen en plan även för fortsättningen. Jag hoppas för Guds skull inte att vargarna skall få fortsätta styra partiets framtid.

Innan jag gick på Gudstjänst i morse skrev jag på facebook at jag hade hört att Sörmlandsmoderaterna hade röstsiffrorna 4 för Anna och 4 mot Anna. Man undrar hur det såg ut i de andra förbunden som ville ha bort henne? Det kanske såg likadant ut där? Och då kan ju ingen hävda att det fanns ett massivt stöd för att få bort henne, eller?! Varför kommer inte sådant fram i media?

När jag kom hem från Gudstjänsten var det flera moderater som tog kontakt med mig för att berätta att informationen jag hade fått inte var korrekt. Ett var att det inte vara åtta personer som var på plats när beslutet togs, de hade varit flera. Det andra var att beslutet hade varit enhälligt. Men där fick jag faktiskt olika bud från människor som hade varit på plats. Det är rätt spännande och intressant att män i partiet, som inte har lyft ett finger för att rädda vår partiledare, är så snabba på att reagera när vi vanliga gräsrötter tycker något! Även i det moderata förbundet i Stockholm län hade några gett Anna sitt stöd.

Jag beklagar att Anna Kinberg Batra lämnade partiledarposten och har gråtit i flera dagar över att Sverige förmodligen inte får sin första kvinnliga statsminister 2018! Jag har stor respekt för att hon valde att sluta och jag förstår att hon valde familjen, kärleken, livet och glädjen framför fulspelet i partiet. Vi andra får skämmas! Just nu gråter jag!

fredag 25 augusti 2017

Anna Kinberg Batra avgick i dag

Mitt parti Høyre i Norge har haft flera kvinnliga partiledare. När jag flyttade till Sverige 1993 och gick med i Moderaterna såg det dystert ut på jämställdhetsfronten i partiet på alla sätt om jag får säga så och jag trodde aldrig eller knappt att partiet skulle få en kvinnlig partiledare under min livstid. Men jag hade fel, vi fick till slut en kvinnlig partiledare; Anna Kinberg Batra för två och ett halvt år sedan.

Jag får jämnt höra från både kvinnor och män i partiet att kön inte är viktigt, det är kompetensen som är viktigast. Jag har hävdat att om det är kompetensen som är avgörande borde vi haft en kvinnlig partiledare för flera decennier sedan. Vem försvarar Anna frågade en på min Facebooksida. Mats Gerdau är en av de som gör det och det hedrar honom. När jag lyssnade på Ulf Kristersson på radion i går blev jag bara ledsen. Både de politiska kommentatorerna och jag uppfattade att hans stöd för partiledaren var mycket vagt, nästan obefintligt.

Jag tycker att Anna Kinberg Batra borde ha bytt ut många av sina "närmaste" i partiet för länge sedan. En ledare behöver lojala och starka stöttepelare runt sig. Jag hoppas, jag vet att chanserna är små, men jag hoppas verkligen att Anna Kinberg Batra håller ut och stannar kvar som vår partiledare. Och sen hoppas jag att hon sparkar ut det tafatta gänget hon har runt sig. Byter manskap och kör hårt för att vinna valet nästa år och sen kan vi få vår första kvinnliga statsminster i detta land! Kalla mig gärna naiv, men det är tillåtet att ha drömmar även i Sverige och Yes we can! Tack för ordet.

Så här skrev jag på min status på facebook tidigare i dag. Det var innan pressträffen klockan 09:30 och jag hoppades på att min partiledare skulle stanna kvar. Nu valde Anna Kinberg Batra att lämna Sveriges största gubbparti tyvärr. Vargarna vann kampen. De lyckades smula sönder Anna Kinberg Batra som partiledare. Partiet har just nu ett självskadebeteende sa Anna Kinberg Batra under pressträffen och hon har helt rätt i det. Jag beklagar att de gläfsande ondsinta vargarna, som satte kniv efter kniv i vår partiledares rygg, vann till slut. I dag gråter jag. Vi borde alla gråta i dag!

söndag 6 augusti 2017

Feministen Anders Borg

Jag har med intresse följt mediedrevet och den debatt som uppstått kring före detta finansminister Anders Borgs (M) uppträdande på en fest härförleden. Det intressanta är inte huruvida han har gjort det ryktena säger, utan reaktionerna från alla möjliga håll. Tove Lifvendahl skriver i SvD: "I mitt sociala medier-flöde ser jag tusen grammofonskivor snurra om Anders Borg, i olika hastighet och i olika tonlägen. Somliga har hakat upp sig. Och som så ofta när något oväntat händer, är reaktionerna och diskussionerna som följer nästan mer intressant än själva nyheten."

Jag noterade snabbt att han fick starkt och resolut stöd från ett flertal moderata företrädare, både kvinnliga och manliga. Partiets rättspolitiska talesman Tomas Tobé var en av de första som uttryckte sin sympati och sitt stöd. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra däremot ser mycket allvarligt på händelsen och hennes reaktion får Anders Borg att gå i taket. Han säger: "Jag kan inte förstå hur en tidigare kollega och nära vän kan välja att göra politiska poänger på basis av rykten. Anna Kinberg Batras omdöme har ofta ifrågasatts, jag kan känna allt större förståelse för det ifrågasättandet." Tala om härskarteknik! Dessutom borde kanske inte en person som dricker så mycket att han får en blackout och inte kommer ihåg vad han själv har gjort uttala sig om andras omdöme eller dømmekraft som vi säger på norska?!

En fråga är om det är etiskt försvarbart att hänga ut en människa i media på grundval av lösa rykten? Den frågan lämnar jag därhän. En annan fråga är om ryktena stämmer, att Anders Borg har betett sig så här, hur kan man då välja att ge honom sitt okritiska stöd? Varför är det plötsligt godtagbart att bete sig illa? Påståenden som att det här kan hände vem som helst och att det närmast händer alla förr eller senare är ju absurda. Jag känner många män som dricker för mycket och har stressiga jobb, men inte skulle de kalla kvinnor för hora eller något annat av det som Borg nu påstås ha gjort.

Sen har vi det här med polarisering: Höger- och vänster, svensk kontra invandrare, kvinna eller man med mera. Om jag tittar i mitt facebookflöde så ser jag att Borg först och främst får stöd från moderater. Skulle samma personer höja rösten om det handlade om en socialdemokrat? Eller en ung invandrarkille? Eller rakt av en person från en annan socialgrupp? Är ett beteende acceptabelt från en person men samma beteende brottsligt från en annan?

Folk är folk sa min framlidne centerpartistiska pappa alltid. Han hade inte läst sociologi :-) I den bästa av världar är vi i alla lika inför lagen. I verkligheten är polariseringen stark och vad du har för kulturellt kapital, socialt nätverk med mera spelar stor roll. Den eller de som tror något annat är bra naiva. De flesta som i dag försvarar Anders Borg skulle förmodligen inte gjort det om inte Borg tillhörde det samhällsskikt han faktiskt gör. Det är jag tämligen övertygad om.

Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Anders Borg är en av de bästa finansministrar Sverige någonsin har haft. Han var en förebild för många av oss. Han var oerhört modig som tordas kritisera bankerna och han vågade även att kalla sig feminist. Det är beundransvärd att han gjorde detta. Inget snack om den saken.

Diskussionen om huruvida skandalen har ett nyhetsvärde därför att Anders Borg inte längre skulle vara en offentlig person är ju bara dum. Det kommer alltid vara medialt intressant med kändisars skandaler oavsett om det är riktiga kändisar, b-kändisar eller före detta kändisar. Ingen kan påstå att de inte vet detta. Man kan inte bli en grå mus som går i ett med tapeten efter att ha varit en av Sveriges mäktigaste personer. Det är bara ett önsketänkande.

onsdag 5 april 2017

Kom ihåg att du är värdefull

Delar av Nelson Mandelas installationstal i Johannesburg, Sydafrika, 1994: "Den största äran i livet är inte att aldrig falla, utan av att resa sig varje gång vi faller. Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till. Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår. Det är vårt ljus inte vårt mörker som skrämmer oss. Vi frågar oss, vem ska jag vara? Lysande, fantastisk, talangfull, underbar? Frågan är egentligen vem jag inte ska vara? Du är ett Guds barn. Att låtsas vara liten tjänar inte världen. Det finns ingenting upplyst i att gömma Din storhet för att andra människor inte ska känna sig osäkra.Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss. Det finns inte i några av oss utan i alla. Och när vi låter vårt ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma. När vi befrias från vår egen rädsla, befriar vår närvaro automatiskt andra."

Förra lördagen var min goda väninna Marie-Louise Forslund Mustaniemi och jag och lyssnade på prästen Mikael Bedrup i Munkhagskyrkan i Mariefred där han föreläste om sin väg genom livet. Han berättade helt öppet och naket om sin resa från fest till präst. Mikael bytte ut spriten mot Gud. Han började sin gripande och utlämnande berättelse med att citera Nelson Mandela. Det var vackert, det var sorgligt och det var äkta. Jag är glad för att jag åkte dit. Det var mycket kärlek och mycket värme i församlingen.

Pastorn i Munkhagskyrkan Ulrika Fridborg Doyle inledde frukostmötet med att prata om vårens hoppfulla tecken och påminde oss om att det finns alltid en vår - en ny chans - det finns alltid en ny vår för alla. Som sagt den största ära består inte i att inte falla, den största ära är att resa sig igen. Att du låtsas vara liten tjänar inte världen. Tro på dig själv; du vet väl om att du är värdefull!

Senaste veckorna har jag av olika anledningar funderat på att stänga ner min blogg. Under de åren när jag var mest aktiv bloggare var min blogg en av de mest besökta politikerbloggar i hela Sörmland. Bloggen var välbesökt, omtalad och även fruktad. Ibland, kanske rätt ofta, blev någon makthavare som hade gjort något mindre bra nämnda i en artikel på denna blogg. Även högt uppsatta tjänstemän kunde bli omtalade om de hade gjort någon fadäs. Ibland har jag varit för hård i min kritik. Jag ber om ursäkt och hoppas på förlåtelse för det. Ibland har jag bara skrivit det många tycker och tänker men inte törs framföra eller stå för. Att ta strid för dem och det man tror på kostar. Att vara frispråkig, ärlig och öppen har ibland ett mycket högt pris.

Nu tar min blogg en ny vändning. Jag kommer att skriva mer om de nära ting så som meningen med livet med mera och mindre om politisk käbbel och maktmissbruk. Jag vill skriva om alla de änglalika kärleksfulla medmänniskor jag har träffat och träffar på min väg här i livet. Jag kommer fortfarande att bevaka och försöka ha koll på vad våra makthavare håller på med. Men de kommer inte att få ha en lika stor plats eller utrymme på denna blogg längre. Världen behöver mera kärlek helt enkelt!


söndag 25 december 2016

Lycka är att kunna vara trygg och ärlig

Efter valet 2006 blev jag den första kvinnliga ordförande i Teknik- och servicenämnden någonsin. Det var ett spännande och roligt uppdrag för en samhällsengagerad person som jag. En sak jag kommer ihåg och som jag ofta funderar över är alla de rädda tjänstemän som fanns i organisationen. Något jag absolut inte har någon anledning att tro är annorlunda nu.

Högt uppsatta tjänstemän kunde säga till mig att de höll med mig i mycket av det jag sa. Men att de själva aldrig skulle våga yttra sig så frispråkigt och öppet som jag gjorde därför att de var just tjänstemän. Hur knäppt låter inte det? Vi skall komma ihåg att vi vid det tillfället hade ett kommunalråd som hade sagt till en journalist att tjänstemän skall hålla käften till tidningen. Jag kan skratta åt det i dag, men ingen skrattade då. De flesta höll sig för skratt och var tysta!

Nu har jag själv varit tjänsteman ett år i Strängnäs kommun. Det har varit en lärorik och spännande resa. Så mycket prestige och maktmissbruk som jag har sett under det här året hade jag faktiskt ingen aning om att det fanns i vår kommun. Det är alltså mycket värre än vad jag trodde. Ingen rolig upptäckt dock, men viktigt att veta. Jag vill dock tillägga och starkt poängtera att jag beundrar och stöttar alla tjänstemän och politiker som kämpar på och arbetar hårt som flitiga arbetsmyror för att få till stånd en förändring. Ni vet till slut händer det! Till slut gör vi om och gör rätt!

Många saknar nog centerns kommunalråd Torgny Jonsson. Han var en hederlig och ärlig politiker som verkligen lyssnade på de han företrädde; sina väljare och andra kommuninvånare. När jag arbetade som Moderaternas gruppledare på kommunhuset kunde han komma förbi mitt kontor och testa sina tankar och idéer på mig. Gick jag i "taket" så hade han fått ett besked liksom.

Det farliga är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. Så sade Martin Luther King och jag är benägen att hålla med honom. I dag har jag lyssnat på Olof Wretling i P1. Han pratar så klokt om rädsla och skam.

Under det här året jag har arbetat som tjänsteman har jag ibland känt verklig rädsla. Den har krupit in under skinnet på mig och gjort mig både sömnlös och orolig. När man kommer in i en organisation utan fasta rutiner och heller ingen utbredd tradition av att hjälpa varandra så är det inte alltid lätt att orientera sig. Att vara skolkurator på en skola innebär oftast att man är ensam i sin roll. Det finns många lärare, assistenter, lokalvårdare med mera, men bara en kurator.

En av domkyrkans församlingsmedlemmar sa till mig nyligen att hon tror att jag lider när någon inte lyssnar på mig. Jag har funderat mycket över de orden. Den maktlöshet jag känner när högt uppsatta politiker inte vill lyssna på oss som arbetar ute i verksamheterna den tynger. Den känsla av maktlöshet gör mig självklart uppgiven, men den gör mig också än mer ivrig efter att sträva efter en förändring. Gladast och snällast vinner!


Åkers styckebruk i mitt hjärta.

7 januari i år började jag mitt vikariat som skolkurator på Åkerskolan i vackra Åkers styckebruk. Det var dåvarande rektor Stephan Eriksson som anställde mig. Samma dag som jag började arbeta där berättade Stephan att han hade sagt upp sig som rektor på skolan och att han skulle börja arbeta som rektor på en friskola. Vi var många som grät. Grundskolechefen Katarina Holmsten anställde en springrektor; en konsult som uppenbarligen arbetar högst tre månader på varje skola. Sen anställde hon en som kallade sig parantesrektor; en pensionerad rektor som skulle hålla skutan flytande framtill en ordinarie rektor kunde ta över. För 7-8 veckor sedan kom vår ordinarie rektor, en person som är 64 år gammal och enligt hörsägen har lovat att stanna några år.

Under vårterminen var det många nyckelpersoner som försvann. Samma dag som skolavslutningen inför sommaren firades fick vi veta att flera av våra lärare hade tackat ja till att arbeta på skolor i Södertälje. Tidigare rektorer från vår kommun hade övertalat flera kompetenta lärare att börja arbete för dem i stället. Jag grät, vi var många som grät. Med sorg i hjärtat gick jag på mitt längsta sommarlov sedan jag själv gick i skolan.

Den nya skolchefen (utbildningschefen) Tony Lööw arbetar hårt för att se till att de kommunala skolorna får trygghet och stabilitet framledes. När kuratorsgruppen träffade honom sa han att skolans alla professioner skall fungera. Man skall inte vara beroende av vilka personer som finns där. Allt skall fungera oberoende på vilken person som är rektor med mera. Han sa också att hans melodi är att först bygger man elevhälsogruppen (elevhälsan) och sen bygger man skolan runtomkring den. Så garanterar man att eleverna når kunskapsmålen och får en bra ryggsäck med sig ut i livet. Så tolkade jag vår högst uppsatta chef. Jag tror på honom!

En partikollega frågade mig vad är det som är så fantastisk med Åkerskolan? Han hade läst alla mina positiva statusuppdateringar på facebook; om den där lyckliga skolkuratorn som älskar sitt jobb. För det första så är alla våra elever lika värdefulla och fantastiska som alla andra barn i vår kommun. För det andra så har skolan många engagerade föräldrar som gör allt de kan för att hjälpa till. För det tredje så finns allt som en skola behöver där; idrottshall, simhall, bibliotek med mera. För det fjärde så har vi många duktiga lärare och annan personal som varje dag sprider stor kunskap och smittande glädje omkring sig.

Jag funderar rätt ofta på vad min partikollega tillika rektor på den framgångsrika gymnasieskolan Europaskolan, Thomas Axelsson, skulle ha gjort om han var rektor på Åkerskolan? Han skulle nog börja med att anställa en ekonom för att ta hand om ekonomin. Sen skulle han se till att en duktig pedagog gjorde klassernas och lärarans scheman. Det är vad jag tror. Thomas och jag har ofta diskuterat de olika villkor som finns mellan friskolor och kommunala skolor. Den absolut viktigaste skillnaden är nog att det inte är klåfingriga politiker som styr friskolorna och att beslutvägarna är kortare och mer effektiva.

Några tankar från kommunens lyckligaste skolkurator.