fredag 25 augusti 2017

Anna Kinberg Batra avgick i dag

Mitt parti Høyre i Norge har haft flera kvinnliga partiledare. När jag flyttade till Sverige 1993 och gick med i Moderaterna såg det dystert ut på jämställdhetsfronten i partiet på alla sätt om jag får säga så och jag trodde aldrig eller knappt att partiet skulle få en kvinnlig partiledare under min livstid. Men jag hade fel, vi fick till slut en kvinnlig partiledare; Anna Kinberg Batra för två och ett halvt år sedan.

Jag får jämnt höra från både kvinnor och män i partiet att kön inte är viktigt, det är kompetensen som är viktigast. Jag har hävdat att om det är kompetensen som är avgörande borde vi haft en kvinnlig partiledare för flera decennier sedan. Vem försvarar Anna frågade en på min Facebooksida. Mats Gerdau är en av de som gör det och det hedrar honom. När jag lyssnade på Ulf Kristersson på radion i går blev jag bara ledsen. Både de politiska kommentatorerna och jag uppfattade att hans stöd för partiledaren var mycket vagt, nästan obefintligt.

Jag tycker att Anna Kinberg Batra borde ha bytt ut många av sina "närmaste" i partiet för länge sedan. En ledare behöver lojala och starka stöttepelare runt sig. Jag hoppas, jag vet att chanserna är små, men jag hoppas verkligen att Anna Kinberg Batra håller ut och stannar kvar som vår partiledare. Och sen hoppas jag att hon sparkar ut det tafatta gänget hon har runt sig. Byter manskap och kör hårt för att vinna valet nästa år och sen kan vi få vår första kvinnliga statsminster i detta land! Kalla mig gärna naiv, men det är tillåtet att ha drömmar även i Sverige och Yes we can! Tack för ordet.

Så här skrev jag på min status på facebook tidigare i dag. Det var innan pressträffen klockan 09:30 och jag hoppades på att min partiledare skulle stanna kvar. Nu valde Anna Kinberg Batra att lämna Sveriges största gubbparti tyvärr. Vargarna vann kampen. De lyckades smula sönder Anna Kinberg Batra som partiledare. Partiet har just nu ett självskadebeteende sa Anna Kinberg Batra under pressträffen och hon har helt rätt i det. Jag beklagar att de gläfsande ondsinta vargarna, som satte kniv efter kniv i vår partiledares rygg, vann till slut. I dag gråter jag. Vi borde alla gråta i dag!

söndag 6 augusti 2017

Feministen Anders Borg

Jag har med intresse följt mediedrevet och den debatt som uppstått kring före detta finansminister Anders Borgs (M) uppträdande på en fest härförleden. Det intressanta är inte huruvida han har gjort det ryktena säger, utan reaktionerna från alla möjliga håll. Tove Lifvendahl skriver i SvD: "I mitt sociala medier-flöde ser jag tusen grammofonskivor snurra om Anders Borg, i olika hastighet och i olika tonlägen. Somliga har hakat upp sig. Och som så ofta när något oväntat händer, är reaktionerna och diskussionerna som följer nästan mer intressant än själva nyheten."

Jag noterade snabbt att han fick starkt och resolut stöd från ett flertal moderata företrädare, både kvinnliga och manliga. Partiets rättspolitiska talesman Tomas Tobé var en av de första som uttryckte sin sympati och sitt stöd. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra däremot ser mycket allvarligt på händelsen och hennes reaktion får Anders Borg att gå i taket. Han säger: "Jag kan inte förstå hur en tidigare kollega och nära vän kan välja att göra politiska poänger på basis av rykten. Anna Kinberg Batras omdöme har ofta ifrågasatts, jag kan känna allt större förståelse för det ifrågasättandet." Tala om härskarteknik! Dessutom borde kanske inte en person som dricker så mycket att han får en blackout och inte kommer ihåg vad han själv har gjort uttala sig om andras omdöme eller dømmekraft som vi säger på norska?!

En fråga är om det är etiskt försvarbart att hänga ut en människa i media på grundval av lösa rykten? Den frågan lämnar jag därhän. En annan fråga är om ryktena stämmer, att Anders Borg har betett sig så här, hur kan man då välja att ge honom sitt okritiska stöd? Varför är det plötsligt godtagbart att bete sig illa? Påståenden som att det här kan hände vem som helst och att det närmast händer alla förr eller senare är ju absurda. Jag känner många män som dricker för mycket och har stressiga jobb, men inte skulle de kalla kvinnor för hora eller något annat av det som Borg nu påstås ha gjort.

Sen har vi det här med polarisering: Höger- och vänster, svensk kontra invandrare, kvinna eller man med mera. Om jag tittar i mitt facebookflöde så ser jag att Borg först och främst får stöd från moderater. Skulle samma personer höja rösten om det handlade om en socialdemokrat? Eller en ung invandrarkille? Eller rakt av en person från en annan socialgrupp? Är ett beteende acceptabelt från en person men samma beteende brottsligt från en annan?

Folk är folk sa min framlidne centerpartistiska pappa alltid. Han hade inte läst sociologi :-) I den bästa av världar är vi i alla lika inför lagen. I verkligheten är polariseringen stark och vad du har för kulturellt kapital, socialt nätverk med mera spelar stor roll. Den eller de som tror något annat är bra naiva. De flesta som i dag försvarar Anders Borg skulle förmodligen inte gjort det om inte Borg tillhörde det samhällsskikt han faktiskt gör. Det är jag tämligen övertygad om.

Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Anders Borg är en av de bästa finansministrar Sverige någonsin har haft. Han var en förebild för många av oss. Han var oerhört modig som tordas kritisera bankerna och han vågade även att kalla sig feminist. Det är beundransvärd att han gjorde detta. Inget snack om den saken.

Diskussionen om huruvida skandalen har ett nyhetsvärde därför att Anders Borg inte längre skulle vara en offentlig person är ju bara dum. Det kommer alltid vara medialt intressant med kändisars skandaler oavsett om det är riktiga kändisar, b-kändisar eller före detta kändisar. Ingen kan påstå att de inte vet detta. Man kan inte bli en grå mus som går i ett med tapeten efter att ha varit en av Sveriges mäktigaste personer. Det är bara ett önsketänkande.

onsdag 5 april 2017

Kom ihåg att du är värdefull

Delar av Nelson Mandelas installationstal i Johannesburg, Sydafrika, 1994: "Den största äran i livet är inte att aldrig falla, utan av att resa sig varje gång vi faller. Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till. Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår. Det är vårt ljus inte vårt mörker som skrämmer oss. Vi frågar oss, vem ska jag vara? Lysande, fantastisk, talangfull, underbar? Frågan är egentligen vem jag inte ska vara? Du är ett Guds barn. Att låtsas vara liten tjänar inte världen. Det finns ingenting upplyst i att gömma Din storhet för att andra människor inte ska känna sig osäkra.Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss. Det finns inte i några av oss utan i alla. Och när vi låter vårt ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma. När vi befrias från vår egen rädsla, befriar vår närvaro automatiskt andra."

Förra lördagen var min goda väninna Marie-Louise Forslund Mustaniemi och jag och lyssnade på prästen Mikael Bedrup i Munkhagskyrkan i Mariefred där han föreläste om sin väg genom livet. Han berättade helt öppet och naket om sin resa från fest till präst. Mikael bytte ut spriten mot Gud. Han började sin gripande och utlämnande berättelse med att citera Nelson Mandela. Det var vackert, det var sorgligt och det var äkta. Jag är glad för att jag åkte dit. Det var mycket kärlek och mycket värme i församlingen.

Pastorn i Munkhagskyrkan Ulrika Fridborg Doyle inledde frukostmötet med att prata om vårens hoppfulla tecken och påminde oss om att det finns alltid en vår - en ny chans - det finns alltid en ny vår för alla. Som sagt den största ära består inte i att inte falla, den största ära är att resa sig igen. Att du låtsas vara liten tjänar inte världen. Tro på dig själv; du vet väl om att du är värdefull!

Senaste veckorna har jag av olika anledningar funderat på att stänga ner min blogg. Under de åren när jag var mest aktiv bloggare var min blogg en av de mest besökta politikerbloggar i hela Sörmland. Bloggen var välbesökt, omtalad och även fruktad. Ibland, kanske rätt ofta, blev någon makthavare som hade gjort något mindre bra nämnda i en artikel på denna blogg. Även högt uppsatta tjänstemän kunde bli omtalade om de hade gjort någon fadäs. Ibland har jag varit för hård i min kritik. Jag ber om ursäkt och hoppas på förlåtelse för det. Ibland har jag bara skrivit det många tycker och tänker men inte törs framföra eller stå för. Att ta strid för dem och det man tror på kostar. Att vara frispråkig, ärlig och öppen har ibland ett mycket högt pris.

Nu tar min blogg en ny vändning. Jag kommer att skriva mer om de nära ting så som meningen med livet med mera och mindre om politisk käbbel och maktmissbruk. Jag vill skriva om alla de änglalika kärleksfulla medmänniskor jag har träffat och träffar på min väg här i livet. Jag kommer fortfarande att bevaka och försöka ha koll på vad våra makthavare håller på med. Men de kommer inte att få ha en lika stor plats eller utrymme på denna blogg längre. Världen behöver mera kärlek helt enkelt!


söndag 25 december 2016

Lycka är att kunna vara trygg och ärlig

Efter valet 2006 blev jag den första kvinnliga ordförande i Teknik- och servicenämnden någonsin. Det var ett spännande och roligt uppdrag för en samhällsengagerad person som jag. En sak jag kommer ihåg och som jag ofta funderar över är alla de rädda tjänstemän som fanns i organisationen. Något jag absolut inte har någon anledning att tro är annorlunda nu.

Högt uppsatta tjänstemän kunde säga till mig att de höll med mig i mycket av det jag sa. Men att de själva aldrig skulle våga yttra sig så frispråkigt och öppet som jag gjorde därför att de var just tjänstemän. Hur knäppt låter inte det? Vi skall komma ihåg att vi vid det tillfället hade ett kommunalråd som hade sagt till en journalist att tjänstemän skall hålla käften till tidningen. Jag kan skratta åt det i dag, men ingen skrattade då. De flesta höll sig för skratt och var tysta!

Nu har jag själv varit tjänsteman ett år i Strängnäs kommun. Det har varit en lärorik och spännande resa. Så mycket prestige och maktmissbruk som jag har sett under det här året hade jag faktiskt ingen aning om att det fanns i vår kommun. Det är alltså mycket värre än vad jag trodde. Ingen rolig upptäckt dock, men viktigt att veta. Jag vill dock tillägga och starkt poängtera att jag beundrar och stöttar alla tjänstemän och politiker som kämpar på och arbetar hårt som flitiga arbetsmyror för att få till stånd en förändring. Ni vet till slut händer det! Till slut gör vi om och gör rätt!

Många saknar nog centerns kommunalråd Torgny Jonsson. Han var en hederlig och ärlig politiker som verkligen lyssnade på de han företrädde; sina väljare och andra kommuninvånare. När jag arbetade som Moderaternas gruppledare på kommunhuset kunde han komma förbi mitt kontor och testa sina tankar och idéer på mig. Gick jag i "taket" så hade han fått ett besked liksom.

Det farliga är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. Så sade Martin Luther King och jag är benägen att hålla med honom. I dag har jag lyssnat på Olof Wretling i P1. Han pratar så klokt om rädsla och skam.

Under det här året jag har arbetat som tjänsteman har jag ibland känt verklig rädsla. Den har krupit in under skinnet på mig och gjort mig både sömnlös och orolig. När man kommer in i en organisation utan fasta rutiner och heller ingen utbredd tradition av att hjälpa varandra så är det inte alltid lätt att orientera sig. Att vara skolkurator på en skola innebär oftast att man är ensam i sin roll. Det finns många lärare, assistenter, lokalvårdare med mera, men bara en kurator.

En av domkyrkans församlingsmedlemmar sa till mig nyligen att hon tror att jag lider när någon inte lyssnar på mig. Jag har funderat mycket över de orden. Den maktlöshet jag känner när högt uppsatta politiker inte vill lyssna på oss som arbetar ute i verksamheterna den tynger. Den känsla av maktlöshet gör mig självklart uppgiven, men den gör mig också än mer ivrig efter att sträva efter en förändring. Gladast och snällast vinner!


Åkers styckebruk i mitt hjärta.

7 januari i år började jag mitt vikariat som skolkurator på Åkerskolan i vackra Åkers styckebruk. Det var dåvarande rektor Stephan Eriksson som anställde mig. Samma dag som jag började arbeta där berättade Stephan att han hade sagt upp sig som rektor på skolan och att han skulle börja arbeta som rektor på en friskola. Vi var många som grät. Grundskolechefen Katarina Holmsten anställde en springrektor; en konsult som uppenbarligen arbetar högst tre månader på varje skola. Sen anställde hon en som kallade sig parantesrektor; en pensionerad rektor som skulle hålla skutan flytande framtill en ordinarie rektor kunde ta över. För 7-8 veckor sedan kom vår ordinarie rektor, en person som är 64 år gammal och enligt hörsägen har lovat att stanna några år.

Under vårterminen var det många nyckelpersoner som försvann. Samma dag som skolavslutningen inför sommaren firades fick vi veta att flera av våra lärare hade tackat ja till att arbeta på skolor i Södertälje. Tidigare rektorer från vår kommun hade övertalat flera kompetenta lärare att börja arbete för dem i stället. Jag grät, vi var många som grät. Med sorg i hjärtat gick jag på mitt längsta sommarlov sedan jag själv gick i skolan.

Den nya skolchefen (utbildningschefen) Tony Lööw arbetar hårt för att se till att de kommunala skolorna får trygghet och stabilitet framledes. När kuratorsgruppen träffade honom sa han att skolans alla professioner skall fungera. Man skall inte vara beroende av vilka personer som finns där. Allt skall fungera oberoende på vilken person som är rektor med mera. Han sa också att hans melodi är att först bygger man elevhälsogruppen (elevhälsan) och sen bygger man skolan runtomkring den. Så garanterar man att eleverna når kunskapsmålen och får en bra ryggsäck med sig ut i livet. Så tolkade jag vår högst uppsatta chef. Jag tror på honom!

En partikollega frågade mig vad är det som är så fantastisk med Åkerskolan? Han hade läst alla mina positiva statusuppdateringar på facebook; om den där lyckliga skolkuratorn som älskar sitt jobb. För det första så är alla våra elever lika värdefulla och fantastiska som alla andra barn i vår kommun. För det andra så har skolan många engagerade föräldrar som gör allt de kan för att hjälpa till. För det tredje så finns allt som en skola behöver där; idrottshall, simhall, bibliotek med mera. För det fjärde så har vi många duktiga lärare och annan personal som varje dag sprider stor kunskap och smittande glädje omkring sig.

Jag funderar rätt ofta på vad min partikollega tillika rektor på den framgångsrika gymnasieskolan Europaskolan, Thomas Axelsson, skulle ha gjort om han var rektor på Åkerskolan? Han skulle nog börja med att anställa en ekonom för att ta hand om ekonomin. Sen skulle han se till att en duktig pedagog gjorde klassernas och lärarans scheman. Det är vad jag tror. Thomas och jag har ofta diskuterat de olika villkor som finns mellan friskolor och kommunala skolor. Den absolut viktigaste skillnaden är nog att det inte är klåfingriga politiker som styr friskolorna och att beslutvägarna är kortare och mer effektiva.

Några tankar från kommunens lyckligaste skolkurator.




onsdag 30 november 2016

Klassbakgrund spelar roll

Linda Nordlund har i dagens SVD skrivit den viktigaste text som har publicerats i någon svensk tidning på mycket länge. I artikeln "Föräldrar spelar roll" förmedlar hon allt vad jag själv har försökt att göra till politiker i mitt eget parti här i Strängnäs under en lång tid. Mitt parti Moderaterna har inte lyssnat alls, huruvida det handlar om okunskap eller ovilja eller bådadera vet jag ärligt talat inte. Jag hoppas det bara handlar om ren och skär okunskap därför att det är enklast att göra något åt. Ovilja är svårare att hantera.

För er som inte vet så arbetar jag som vikarierande skolkurator på en av kommunens största kommunala skolor, Åkerskolan, även Lännaskolan med 17 elever fördelade på 4 årskurser ingår i rektorsområdet. Redan i våras skrev jag till ordförande i barn- och utbildningsnämnden Patric Johansson med flera om min oro för den kommunala skolan.

Ca 40 procent av våra grundskoleelever i Strängnäs kommun går i friskolor. Friskolor är inte privata skolor som många tror, det handlar om skattefinansierade skolor som politikerna inte har insyn i och heller inte någon beslutanderätt över, det kan vara därför de går så bra? Det finns i alla fall ingen friskola som skulle ha drivit en skola med enbart 17 elever därför att det för det första inte är ekonomiskt hållbart att ha en så liten skola och för det andra inte pedagogiskt försvarbart.

Här om dagen stod vårt kommunalråd Jacob Högfeldt (M) i Folkets hus i Åker, som han har beslutat att kommunen skall köpa, att det tar ca fem år att "fixa" skolan. Jag gråter inombords, jag tänker på alla de elever som behöver stöd och hjälp nu och inte får det.  När jag som medlem i Moderaterna stod på torget var engagerad i valrörelsen 2014 så stod jag på torget och pläderade för Strängnäs moderater med budskapet tidig insats - trygga barn. Tidig insats är viktigt!

I dag är det våra största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, som styr Strängnäs kommun. Båda partierna kallar sig arbetarpartier som brinner för skolfrågorna. Vår nya skolchef Tony Lööw skall fixa skolan, kanske på etthundra dagar? Lööw är jättetrevlig och säkert en hyvens kille med både stora kunskaper och ambitioner och jag hoppas att han kan leva upp till våra förväntningar.

"Trots alla satsningar misslyckas den svenske skolan med sitt viktigaste uppdrag - att vara en murbräcka mot klyftor och klasskillnader." I våras var det bara strax under 60 procent av våra elever i nionde klass från Paulinska, Karinslund och Åkerskolan som klarade godkända betyg i alla ämnen. Om det är så att skolorna inte längre jämnar ut orättvisorna vi föds in i, utan snarare förstärker dem, försvinner kanske själva poängen med en skattefinansierad skola?


onsdag 26 oktober 2016

Ledande politiker i Strängnäs kommun satsar på lokaler framför skolbarn!

I snart ett år har jag arbetat som skolkurator i Åkerskolan.  Jag har aldrig älskat ett arbete och min arbetsplats så mycket som jag gör nu. Ingen arbetsdag är den andra lik och varje dag får jag tillsammans med mina underbara kollegor göra skillnad för de 500 fantastiska elever som går i skolan. Åkerskolan är en av kommunens största grundskolor som ligger i hjärtat av den gamla och stolta bruksorten Åkers styckebruk.

Det har varit en tuff och turbulent tid med många chefsbyten, vi har nu vår fjärde rektor sedan januari i år. Vi har även varit drabbade av stor lärarflykt från skolan. Något både kommunala och fristående skolor har drabbats av i Strängnäs kommun då andra närliggande kommuner har kunnat erbjuda mycket högre lärarlöner. Strängnäs kommun ligger på bottennivå i Sverige när det gäller att satsa på skolan om man ser till skolpengens storlek och även resultat.

Därför blir jag rätt upprörd när jag får läsa i lokaltidningen att den politiska ledningen i kommunen nu har beslutat att köpa Folkets hus i Åker. Varför ska vi köpa en gammal överdimensionerad lokal som dessutom är i dåligt skick? Kommunen har varit på väg att köpa Folkets hus i Åker tidigare men kom då på bättre tankar.

Jag citerar en majoritetspolitikers facebookuppdatering: "Igår satt vi på Barn- och utbildningsnämnden och tog en tandlös Verksamhetsplan för 2017 på grund av begränsad budget. Idag får vi - via tidningen - veta att Strängnäs kommun tänker köpa Folkets Hus i Åker för 3,5 mkr. Med tanke på husets dåliga skick och brist på hyresgäster kommer notan långt ifrån att stanna där. Det ger en otroligt besk smak i munnen och jag är väldigt besviken på att det här bara kommer som ett besked, utan diskussion och utan eftertanke. Visst behövs det en satsning i Åker, men det här kan inte vara det bästa - eller det enda - alternativet!"

Kommunalråden Jacob Högfeldt (M) och Monica Lindell Rylén (S) kanske kan förklara för skattebetalarna varför de prioriterar lokaler framför att satsa pengar på våra barns skolgång?